hellobaby - au pair i USA

med bara några dagar kvar på och bestämma mig över min framtid och endast ett par veckor kvar tills jag flyttar tillbaka till Sverige känns det dags och bestämma sig, ta tag i livet liksom.

tror jag gjort mitt val och det känns bra.
jag slits så otroligt mycket mellan mitt liv här och hemma. som jag sagt innan, jag hade kunnat åka hem imorgon om det gått för jag har fått mer än nog av detta skitjobb, men livet här.. det vill jag inte lämna. jag har aldrig varit så mätt på något i mitt liv som jag är nu. bo med en familj som inte är min egen, rätta sig efter ALLA andra hela tiden, alltid få ta skiten för allting.. man är "som en i familjen" fast aldrig helt och hållet liksom. man ligger alltid i underläge. jag förlängde inte min tid här för jobbet eller familjen, jag har inte haft den bästa tiden i mitt liv på grund av detta jobb eller familjen. det ska jag vara ärlig och säga. denna underbara (och helt fantastiska!) tid jag haft här har jag skapat själv med de människor jag träffat och vad jag gjort utanför jobbet. därför känner jag mig redo och åka hem. jag vill hem till mitt eget hem där jag kan laga vilken jäkla mat jag vill och ligga framför tvn i endast underkläder om jag vill. men jag är inte redo och lämna mitt "hem", USA. språket kommer jag sakna. kulturen och människorna. det är vad som gör det hårt och lämna. få höra klagomål varenda dag om varenda liten grej kan jag leva utan. men att inte kunna ringa x för och ses en halvtimme senare, köra till Starbucks och ta en kaffe eller åka in till NYC och leva loppan, det kommer jag ha svårt och leva utan.

dags och lägga sig. jobb imorgon också. en 60 timmars arbetsvecka är ju aldrig fel liksom.