23.25 ny vecka
om exakt två månader, den 12 juni kommer min familj hit och hälsar på. det känns så overkligt. SNART får vi ses igen.
dagen har varit bra iallafall. vaktmästarna har varit i trädgården hela dagen så vi har fått hålla oss undan lite men då lyssnade vi på musik, spelade trummor eller övade på Brio-clownen. tvillingarna var nästan exemplariska idag och det tackar vi för minsann.
imorgon börjar jag vid 10.00 men sen jobbar jag till sent på kvällen. förhoppningsvis bara till runt 21. sånt irriterar mig lite. jag jobbar 98% av alla veckor mer än visumreglerna säger man får. reglerna säger max 10 timmar per dag och 45 timmar per vecka. jag jobbar nästan ALLTID 50 timmar i veckan. det är ändå fem timmar jag kunde fått ledigt en eftermiddag i veckan eller något. därför irriterar det mig när jag måste jobba ännu senare och jag med hundrafemtio procents säkerhet inte kommer bli kompenserad. nåväl. det är mysigt på sitt sätt också och ha läggningen på kvällen så det blir nog bra :)
har känt mig seg på sistone och utan motivation till något (har dock fått ny energi nu känner jag, härligt). det hela beror lite på Florida och stämningen i familjen just nu. inget jag kan gå in på men det har inget med mig och göra. däremot blev det mer jobb i Florida än vad jag trodde och det kändes sådär. jag åkte ju dit som "familjemedlem" och utan lön i två veckor. dock blev det lite mer än bara "hjälpa till". jag var liksom tvingad och hjälpa till och det är skillnad tycker jag. fanns ingen chans eller möjlighet för mig och ligga i en solstol eller gå till poolen en timme själv liksom och då anser jag att jag är på semester och jobbar och inte på semester och hjälper till som familjemedlem. förstår ni?
det är bara och bita ihop dock. det låter illa men ALLA au pairer har något liknande problem med sin värdfamilj. ALLA har det. man får inte vara för petig, det går inte. jag trivs bra och min värdpappa tar hela tiden upp att jag bör förlänga mitt år. barnen tycker jag så otroligt mycket om (vilket är det viktigaste) och jag har träffat så många nya fina vänner här. det här är lätt det bästa jag gjort i hela mitt liv utan tvekan!!!
sorry för detta långa inlägg. men jag vill kunna ha denna blogg och gå tillbaka till när året är slut, så att försköna bilden av livet här känns inte rättvist. nu ska jag ta itu med min enorma tvätthög innan jag somnar.
dagen har varit bra iallafall. vaktmästarna har varit i trädgården hela dagen så vi har fått hålla oss undan lite men då lyssnade vi på musik, spelade trummor eller övade på Brio-clownen. tvillingarna var nästan exemplariska idag och det tackar vi för minsann.
imorgon börjar jag vid 10.00 men sen jobbar jag till sent på kvällen. förhoppningsvis bara till runt 21. sånt irriterar mig lite. jag jobbar 98% av alla veckor mer än visumreglerna säger man får. reglerna säger max 10 timmar per dag och 45 timmar per vecka. jag jobbar nästan ALLTID 50 timmar i veckan. det är ändå fem timmar jag kunde fått ledigt en eftermiddag i veckan eller något. därför irriterar det mig när jag måste jobba ännu senare och jag med hundrafemtio procents säkerhet inte kommer bli kompenserad. nåväl. det är mysigt på sitt sätt också och ha läggningen på kvällen så det blir nog bra :)
har känt mig seg på sistone och utan motivation till något (har dock fått ny energi nu känner jag, härligt). det hela beror lite på Florida och stämningen i familjen just nu. inget jag kan gå in på men det har inget med mig och göra. däremot blev det mer jobb i Florida än vad jag trodde och det kändes sådär. jag åkte ju dit som "familjemedlem" och utan lön i två veckor. dock blev det lite mer än bara "hjälpa till". jag var liksom tvingad och hjälpa till och det är skillnad tycker jag. fanns ingen chans eller möjlighet för mig och ligga i en solstol eller gå till poolen en timme själv liksom och då anser jag att jag är på semester och jobbar och inte på semester och hjälper till som familjemedlem. förstår ni?
det är bara och bita ihop dock. det låter illa men ALLA au pairer har något liknande problem med sin värdfamilj. ALLA har det. man får inte vara för petig, det går inte. jag trivs bra och min värdpappa tar hela tiden upp att jag bör förlänga mitt år. barnen tycker jag så otroligt mycket om (vilket är det viktigaste) och jag har träffat så många nya fina vänner här. det här är lätt det bästa jag gjort i hela mitt liv utan tvekan!!!
sorry för detta långa inlägg. men jag vill kunna ha denna blogg och gå tillbaka till när året är slut, så att försköna bilden av livet här känns inte rättvist. nu ska jag ta itu med min enorma tvätthög innan jag somnar.
Kommentera här
Trackback
