hellobaby - au pair i USA

det pratas väldigt mycket om "att åka hem" just nu. såg att det börjar bli dags och bestämma sig för när flygbiljetten "hem" ska bokas. jag vill inte hem. jag känner sådan extrem ångest och panik över och lämna detta. det här är mitt liv och här har jag varit lyckligare än någonsin förr. jag har aldrig mått så bra som jag gjort och gör här. visst har man dåliga dagar. det finns saker som tynger mig här och problem jag måste ta itu med, men jag skakar av mig det mycket lättare för jag njuter av livet här. jag njuter av den tid jag har här och den är så oerhört värdefull. det är svårt när man känner att tiden rinner ur händerna på en.

kanske känner jag sådan panik över och åka hem för att jag inte vet hur jag ska kunna anpassa mig igen efter ett liv i lilla, gråa Sverige. precis som jag gått vidare med mitt liv har alla andra. jag trivs så sjukt bra här och Sverige kväver mig.

jag kommer komma hem till Sverige och äta sweet potato, kyckling och stuffing till middag. jag kommer fira Thanksgiving, lyssna på country, vara en livsfarlig bilförare, fira 4th of July och stolt hänga en amerikansk flagga på väggen. jag kommer tippa taxichauförren. jag kommer inte åka till baren och dricka öl och sen köra hem, men tanken kommer säkert slå mig. jag kommer vilja nattbada i någon pool i sommarnatten, men det kommer inte hända för ingen har pool som de har här och sommarhetta har Sverige aldrig sett av. jag kommer irritera mig på att jag måste gå ut ur bilen och gå till bankomaten för och ta ut pengar. ingen kommer packa mina matvaror i mataffären och bara det kommer ju kännas helt fel. ingen kommer ställa tillbaka kundvagnen åt mig utan jag måste själv gå och ställa tillbaka den. jag kan fortsätta i en evighet.. tänk allt det där som var så ovant och konstigt från början är helt normalt nu.


en sak är säker, om jag sitter på det där planet tillbaka till Sverige om några månader kommer jag ha en jobbig tid framför mig. att lämna allt och alla jag älskar här kommer bli svårt. alldeles för svårt.