hellobaby - au pair i USA

let's don't say goodbye i hate the way it sounds
so if you don't mind let's just say for now

see you when i see you another place some other time
if i ever get down your way or you're ever up around mine
we'll laugh about the old days and catch up on the new
yeah i'll see you when i see you and i hope it's someday soon

jag har knappt sovit något alls inatt. nu ska jag packa det sista sen är det dags och säga hej då till mitt USA. mitt liv. många hej dån är redan klara, tack och lov. det var mycket jobbigare än jag trodde det här. säga hej då till x och en sista goodbye kiss och inte veta när jag får krama honom igen var SKITJOBBIGT. säga hej då till kusiner och släkt kändes som och överge dem. alla fina ord som skrivits och sagts till mig värmer i hjärtat men det gör ont och lämna. det känns så fel och lämna alla fina vänner för vi har så underbart roligt tillsammans. vi är det perfekta gänget. vissa kommer jag se igen, snart. andra kanske aldrig eller om ett bra tag.

this is it. nu avslutar jag det bästa kapitlet i mitt liv. med mig hem tar jag underbara minnen och en himla massa kärlek. som tur är finns det internet och det är ju faktiskt bara ett hav emellan mig och det bästa jag vet. jag kommer tillbaka snart. det är en sak som är säker.

girls night out. bästa tjejerna nånsin

herregud. vilken kväll! födelsedagar, 21, bästa tjejerna, manlig strippa, barfota, x, dans, öl, bakluckeåkning osv.. vilken jävla kväll. what a fucking night!!! jag börjar jobba om några få timmar men just nu gör det ingenting. jag har haft så jävla kul ikväll och mina tjejer är det bästa, DET BÄSTA, ni kan tänka er. bästa tjejerna nånsin. lite Sverige, lite Danmark. bättre kan det inte bli.

godnatt. nu kör vi hårt de sista dagarna, tro mig.
hade världens mysigaste middag med familjen ikväll. vi var ute och åt på min favvorestaurang i Greenwich. mina älskade ungar. min galna värdpappa. fan. när vi sa godnatt ikväll började nästan jag och barnen och gråta.. lite tidigt för och bli känslosam tyckte min värdpappa ;) haha.. jag och Jennie grät innan ikväll när vi insåg att de fem minutrarna mellan oss snart kommer vara minst sex timmar. it sucks!

jag är hemma. alltså hemma i Connecticut. där allting började för ungefär en och en halv vecka sedan. vilken semester vi haft! vilka dagar. nu sitter jag med gråten i halsen. om några dagar är det slut. jag ska lämna allt och alla, mitt liv. det känns bara overkligt. som en konstig dröm. hur ska jag kunna säga hej då till alla? för ett tag eller för alltid?

det går inte och förklara hur jävla mycket jag vill stanna här.
att vi sen ÄNTLIGEN har fått sommarvärmen hit gör det inte lättare och lämna. 35 grader toppar vi med om dagarna nu. underbart.