hellobaby - au pair i USA

jag fick veta att vårt stammiställe och den bästa baren i hela CT antagligen kommer stänga ner. det känns hemskt! jag och Pernille kom nyss därifrån (tre danskar, en norsk, en holländare och en svensk).. jag har haft så jäkla kul där. känns hemskt om det stänger ner.  ikväll tog vi några öl, pratade danska/norska/svenska, alla blir lika förvånande varje gång hur vi kan förstå varandra trots vi är tre olika länder.

Black Bear är där ALLTING har hänt, där de har de godaste drinkarna och skönaste människorna. där har vi svettats i extrem hetta, frysit i minusgrader, druckit GTs, pussats, dansat, shottat med barmanagern.. allt.


dags och sova. imorgon är det fredag, and im in love.

mitt huvud har känts som ett moln idag. mina lymfkörtlar är stora som köttbullar. perfekt nu när en ledig helg väntar, Super Bowl på söndag och Florida på måndag. förra året fick jag halsfluss samma natt vi kom dit. jaja. det är så mina semestrar brukar se ut. jag börjar dem alltid med lite sjukdom, slår aldrig fel.

nu ska jag bädda ner mig. sakna lite, tänka lite, titta på någon show. just nu är livet toppen men så finns där ett litet svart, envist, moln på himlen som jag inte riktigt kan se förbi. men det löser sig. det har det alltid gjort hittills :)

idag hade barnen halvdag i skolan, snow day, alltså. fast idag tog priset. av alla miljontals snow days jag genomlidit nu så tog denna priset. de ställde in skolan för att ett snöoväder VÄNTAR. imorgon kommer de vara hemma hela dagen. utan tvekan.

tur att det snart är helg igen. och att vi åker till Florida på måndag. jag pallar inte denna snö längre. vi har minst en meter snö ute. nere i West Palm Beach har dem 25-30 plusgrader. TACK GODE GUD.

en ledig helg och se fram emot, Super Bowl, på måndag drar vi till Florida. hinner knappt komma hem förrens en helhelg med mamma, pappa och syster står på schemat. sen kör vi igång allt party, Mardi Gras, St Patricks Day.. värmen bör komma och sen har vi ju en galen roadtrip och se fram emot också. första anhalt: Las Vegas! det kommer bli några toppenmånader framöver.

dessutom bestämdes det ikväll att jag kommer bo kvar här tills sista möjliga dag. det gör mig så jäkla lycklig! i Juni gott folk lär ni tidigast se mig tillbaka i Sverige igen.

lördagkväll var en fullträff! fem glada tjejer, vi pratade svenska, drack gott och röjde till en massa bra musik. skitbra. vi drog till vårt stammisställe och träffade på en hel del bekanta ansikten och jag drack gin och tonic vilket alltid påminner mig om sommaren vilket får mig och må toppen! x köpte mig en gin och tonic en het sommarnatt och sen blev den standard för alla sommarkvällar. påminner liksom om alla glada stunder, skratt och galenheter.

kvällen slutade jättekonstigt och klockan nio imorse mötte jag Jessica på en tom gata downtown Stamford. det var en underbar morgon! ....tills baksidan av gårdagen gjorde sig påmind och vi spenderade resten av dagen i Jessicas säng. fast vi lyckades faktiskt ta oss iväg på bio ikväll.

taxichauförren vi åkte med hem imorse var så jäkla söt. typ en 60årig mörkhyad man. han sa till mig och Jessica "jag har aldrig i hela mitt liv haft fördelen att få prata med så vackra tjejer. hade jag haft en så vacker tjej hade jag aldrig släppt henne." låter lite knasigt på svenska men haha.. amerikanare. så himla typiskt amerikanare! en väldigt clingy guy vi brukar träffar ute säger alltid till mig "i cant even look into your eyes. they are so beautiful. you are so beautiful" haha i can go on and on about this.. amerikanska killar och deras komplimanger. tycker dock om att de säger vad de tycker och tänker. inte som svenska tråkiga, sura och högfärdiga killar.

okej, godnatt! ny vecka på ingång.

geyser, Klippiga bergen och en grizzlybjörn.
vad jag fått uppleva det senaste året är egentligen helt obegripligt.. det är få förunnat och det slår mig ibland att jag är och har varit lyckligt lottad. mellan grizzlybjörnen och mig var det kanske ett avstånd på femtio meter, sjukt mäktig känsla. efter denna bild vände den riktning och började gå mot oss, då var det dags och röra på sig.

det närmar sig Super Bowl och i vår familj är det Steelers som gäller. de slog Jets (New York) i lördags.. vilken stämning! jag älskar det. den 6 februari gäller det. Super Bowl Sunday. go Steelers!

det pratas väldigt mycket om "att åka hem" just nu. såg att det börjar bli dags och bestämma sig för när flygbiljetten "hem" ska bokas. jag vill inte hem. jag känner sådan extrem ångest och panik över och lämna detta. det här är mitt liv och här har jag varit lyckligare än någonsin förr. jag har aldrig mått så bra som jag gjort och gör här. visst har man dåliga dagar. det finns saker som tynger mig här och problem jag måste ta itu med, men jag skakar av mig det mycket lättare för jag njuter av livet här. jag njuter av den tid jag har här och den är så oerhört värdefull. det är svårt när man känner att tiden rinner ur händerna på en.

kanske känner jag sådan panik över och åka hem för att jag inte vet hur jag ska kunna anpassa mig igen efter ett liv i lilla, gråa Sverige. precis som jag gått vidare med mitt liv har alla andra. jag trivs så sjukt bra här och Sverige kväver mig.

jag kommer komma hem till Sverige och äta sweet potato, kyckling och stuffing till middag. jag kommer fira Thanksgiving, lyssna på country, vara en livsfarlig bilförare, fira 4th of July och stolt hänga en amerikansk flagga på väggen. jag kommer tippa taxichauförren. jag kommer inte åka till baren och dricka öl och sen köra hem, men tanken kommer säkert slå mig. jag kommer vilja nattbada i någon pool i sommarnatten, men det kommer inte hända för ingen har pool som de har här och sommarhetta har Sverige aldrig sett av. jag kommer irritera mig på att jag måste gå ut ur bilen och gå till bankomaten för och ta ut pengar. ingen kommer packa mina matvaror i mataffären och bara det kommer ju kännas helt fel. ingen kommer ställa tillbaka kundvagnen åt mig utan jag måste själv gå och ställa tillbaka den. jag kan fortsätta i en evighet.. tänk allt det där som var så ovant och konstigt från början är helt normalt nu.


en sak är säker, om jag sitter på det där planet tillbaka till Sverige om några månader kommer jag ha en jobbig tid framför mig. att lämna allt och alla jag älskar här kommer bli svårt. alldeles för svårt.

snabb sammanfattning, jobb hela lördagen. planerna om party i NYC blev det inget av, vi kände oss besegrade av kylan. vi har en -15 (ganska småkul då vi förra året precis vid denna tidpunkt hade 15 PLUSgrader, haha). uppe i Vermont där min värdfamilj har hus är det -30 grader. härligt. nej men minusgrader på Manhattan är aldrig roligt. kylan är alltid riktigt bitande där. vi sladdade istället iväg och köpte öl sen blev det den vanliga rundan här i Stamford med Jennie och Pernille. TRIPP TRAPP TRÄSKO. det är så man säger "tripp trapp trull" fast på danskt vis. så vet ni det.

ikväll mötte jag upp min kusin Cecilia inne i the city. det känns lite häftigt faktiskt att vi sågs här på andra sidan Atlanten, på Manhattan, i New York City.. och det är inte ofta vi ses heller kanske jag bör tillägga. brukar gå några år mellan gångerna. det gjorde min helg iallafall.

och tänk, om en dryga tre veckor kommer mamma, pappa och Emelie hit igen. fast innan dess ska jag tina upp i solen i Florida under tio dagar. Februari kommer bli en fin månad.

vi har fått en cheerleader i familjen! haha. världens sötaste också.

idag har jag försökt reda ut mitt liv. eller börjat dra lite i alla trådar iallafall. jag har skjutit mitt "riktiga" liv framför mig, verkligheten, och den börjar komma ikapp. jag har mindre än fyra månader kvar som au pair och jag MÅSTE bestämma mig för vad jag ska göra i höst. vad vill jag med mitt liv? vad vill jag satsa på? vad jag alltid brunnit för finns fortfarande där, men efter detta äventyr har jag lärt mig en hel del, förändrats och fått ett annat perspektiv på vad jag kanske bör prioritera istället.

vad som än händer och vad jag än tar mig för kommer aldrig detta försvinna. den bästa tiden i mitt liv. bara för att jag åker hem försvinner ju inte allt här borta. det är ju bara ett hav emellan. det känns nämligen som att vad jag än tar mig för efter detta, kommer det bli så blekt i jämförelse. kan jag ha roligare än så här? kan jag njuta av livet mer än vad jag gör nu?

jag har lite tid och tänka nu, fundera. jag står verkligen i ett av livets alla vägskäl.

min bättre hälft, högra hand, bästa vän, lite allt-i-allo helt enkelt är bortrest och jag känner mig ensam. inte hel. något fattas liksom. vi har inte setts sen i söndags och jag saknar henne sönder och samman snart!


förresten minns ni mina blåmärken på benen? mitt vänsterben är fortfarande inte helt hundra. en MÅNAD senare. nu kan jag iallafall röra vid benet även om det ömmar.. till skillnad från i början då jag skrek rätt ut, haha. jag kan inte ens förklara hur man lyckas med detta, för jag vet knappt själv hur det gick till.

annars rullar allt på som vanligt. det är vänner, jobb, drama, alla dessa amerikanare, party.. det är allt och ingenting.

(MAMMA. ringer nog på Skype imorgon, torsdag. be there!)

jo så här har det sett ut de senaste veckorna. vintern kom även hit, även fast den sällan stannar länge.. mina flipflops har stått på golvet i min garderob nu i några månader och jag har bara "inte orkat" lägga undan dem nånstans vilket innebar att när jag igår fick för mig och göra det var dem täckta av tio lager damm ungefär. men så kom jag på mig, vad tusan, jag åker ju till Florida om mindre än tre veckor. hihi.

tänker klicka hem soundtracket till Country Strong nu. jag är hooked! ääälskar musiken, älskar skådespelarna, älskar storyn, älskar allt. få inte en chock när jag kommer hem i sommar i cowboyhatt och southern accent.


imorgon är det REDAN onsdag. dagarna har sprungit iväg. idag hade vi "snow"day på grund av att det regnade. och snön smällte. alltså amerikanska skolor.. helt sjukt. skolan var inställd HELA dagen på grund av att det regnade, kan ni fatta? nej jag kan inte det. inte ens efter 14 månader här.

nej godnatt på er. eller morgon kanske det ska vara.

ursäkta för denna sega uppdatering.. helgen bara flög förbi med allt det där vanliga. fast det kanske kan diskuteras.
mycket som hänt fast på samma gång ingenting. nu har alla åkt tillbaka till college så nu är det tomt igen. tycker inte om den känslan.

har passerat 14 månader här i USA också. det är helt otroligt. 14 månader sedan jag flyttade från Sverige. fyra månader kvar tills jag åker hem. jag får panik bara på tanken. det är en helt obeskrivlig känsla. vill inte lämna mitt liv här! skulle kunna dra ännu en utläggning om hur fruktansvärt det känns och lämna en stad, ett ställe, ett land du älskar. människor du älskar. men jag skiter i det ikväll.

om tre veckor åker jag till Florida. om lite mer än fyra veckor kommer mamma, pappa och syster och hälsar på. då har vi inte setts på sex månader, det känns som om det var igår vi satt och åt smörgåstårta på altanen.

ikväll var vi på bio och såg en fantastisk film. jag har ingen aning om denna film kommer ta sig till de svenska biograferna då den är grymt amerikansk.. men.. jag hoppas den gör det! underbar film! sen jag flyttade till USA har jag börjat älska countrymusik. Leighton Meester och Garrett Hedlund är så underbart fantastiska. åh vilken bra film. det är så amerikanskt det kan bli och jag hade gåshud genom nästan hela filmen. "anyone (and I mean anyone) who is a fan of Country music will undoubtedly love this film." oh yes!

Country Strong, lägg det på minnet.

idag är jag glad. ikväll ska jag och Jessica på Disney on Ice. dessutom är jag typ ledig hela dagen. och solen lyser.

nu går amerikanarna lös igen. det ska komma en "snöstorm" imorgon med en hel del snö. alltså visst, det kan komma en hel del snö här och det gör det och självklart tillför det vissa problem meeeen.. amerikanare är extrema i detta. skolorna har redan ställt in ALL verksamhet för onsdag. mataffärerna är länsade och människor köper upp sig som om vi kommer sitta inlåsta i veckor.. ALLA laddar för och börja ploga och sedan håller de på dygnet runt så länge minsta lilla snöflinga hittar sin väg ner. galna. jag berättade att jag ALDRIG haft en snow day (när skolorna stänger på grund av snö) i hela mitt liv. barnen kollade på mig som om jag var dum i huvudet och var mycket glada över att de inte gick i skola i Sverige. jag överdriver inte. de är helt seriöst GALNA när det kommer till snö. sen att de kör med sommardäck året om också säger ju sitt..

sova nu. som sagt, imorgon är ju ungarna hemma heeeeeeela dagen. på grund av att det ska snöa, haha.

jag har en beundrare. N skriver små lappar till mig varje dag "i love you" och gör armband till mig. min älskade lille kille! när jag kom hit var twinsen nästan nyss fyllda fem år, nu är de snart närmre sju än sex.

idag var jag och B på sjukgymnastiken och kom försent. när jag kommer upp vid 10 går B fortfarande i pyjamas så jag får slänga på honom kläder och packa ner badbyxorna. drar iväg mot Greenwich och fastnar bakom varannat rödljus (och det är inte få rödljus på den vägen om man säger så..) kommer till sjukhuset och parkeringsgaraget är knökat. irrar runt i säkert tio minuter för och hitta parkering och får sen springa genom halva sjukhuset. tur att B är så stor nu att han kan springa själv. efter drog vi hemåt, B somnade på vägen så mötte upp x. drog sen hem så fort jag kunde och var effektivare än nånsin. rensade ut hela B's garderob, upp på vinden med för små kläder och ner med mer i passande storlek. nu har jag bara twinsens kvar. hann även med och baka bananabread, leka med B, laga middag, köra två maskiner tvätt och stryka skoluniformer.


dags och bädda ner sig.

imorgon börjar en ny vecka. vi rivstartar med sjukgymnastik!
jag och B.